Vinterpoesi i vårnatten

Påskaftons natt. Klingar nästan lika vackert som Julafton. s. natt. 
Nästan.
Men med persiennerna nerdragna, stjärnorna tända och fönstret på glänt så kan jag nästan inbilla mig just det, att det är en natt mellan den 24:e och 25:e. December alltså.

En kyla som viskar vinter stryker mot min hud. Den frambringar poesi mellan Marlboroblossen.

Klockan är över fyra och det är lördagsnatt på väg att bli söndagsmorgon. Och nej, jag är inte full. Bara fullt inspirerad och nattligt kreativ. Och lite rörd över alla mina kompisbloggare, som också de verkar fallit pladask för livets djupare insikter denna småhögtidliga helg.

Kanske är det som samhället saknar. Lite mer påsk helt enkelt.

*kram och nu faktiskt godnatt tror jag*