Det är något speciellt med gråa söndagar.
Alla gråa dagar är ju gråa dagar, men när söndagar är gråa så är de så in i träsket gråa.
Visserligen skönt att slippa den svenska "det är vackert väder, hur kaaaan man sitta inne-mentaliteten" som gärna men ofta ofrivilligt infinner sig på dagar då staden överöses av sol och fågelkvitter och promenadvänliga trottoarer.
Men ändå. Grått är alltid grått och just nu känns det gråa så fullkomligt oinspirerande och kreativitetsmördande och glädjeförtryckande (och många andra anti-superlativerade tillstånd) att allt jag kan göra är att stänga in mig i mina gigantiska hörlurar där Paul McCartney målar himlen i vanilj och invänta vårsol och själsligt uppåttjack.
Ikväll blir det i alla fall familydinner på söder.
Om inte annat blir det blåhimmel där.
Och himlagott (mammas sambo är matlagningsträdets absoluta blomma).
Nu fick jag en puss av JT också.
(Okej då. Även gråzonen har nyanser 
)
*en lite ljusgråare söndagskram*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar