Följde halvögt och helörat en tv-monitor från den jogging-guppande tillvaron på löpbandet på SATS (btwtl: fy fan, vilken mening). Eftersom de "coola tv-monitorna" (läs: de som visar mtv, kanal 5 och andra i reklamklubben) redan var upptagna, hamnade jag framför samhällsskärmen (den som ingen gärna joggar till). Och kastades rakt i dokumentär från UR. Den handlade om världens växande slumstäder och i fokus låg Rio de Janeiro.
Nu hemkommen, med svettdropparna intorkade i pannan (jag ska duscha) och ett telefonsamtal senare med min favoritsillkärring Sophie (det var hon som sa det, märk väl), börjar samhällsskärmen sjunka in.
Fy fan vad vi har det bra här hemma.
Suck it in and let it melt in your mind:
FY FAN VAD VI HAR DET BRA.
*moralkamar, för de behövs väl också ibland...*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar