Besök mitt nya webbhem

Hej hej!

Tänkte bara, återigen (...) säga att TheJennie (that is me) har flyttat, så på den här adressen bör ni inte hänga länge till!

Bege er istället till: http://jenniferbark.jgruppen.se

Är det nånstans det händer så är det där! /Jen

Bye bye...

Sakta men säkert planerar jag överge denna blogg...till förmån för den här.

Så bege er dit för dagens inlägg!

/metrodissarJen

Besatt

Sitter på en kroppsskröplande, oergonomisk "hemmakontorsstol", framför min brutalt användarfientliga dator och gör i princip allt överallt - simultant, strukturlöst men samtidigt optimistiskt.

Håller på att bygga en ny blogg/hemsida (tvåpunktnollar mig så gott det går...) vilket innefattar en hel drös me to-do:s, marknadsför Urban Lifestyle Report på diverse digitala sätt (Digg it! Stumble it! osv, osv...), läser feeds, svarar på mail, reggar mig på forum, Jaiku:ar, Facebookar, PingPongar, skickar in veckorapporter på mina jobbtimmar, med mera med mera... 

Ett utdrag från min post-it - en rosa blaffa som nu lappar över delar av min hatälskade computador:

WP:

• Google Translate - plugin
• footer.php; deleta designtaggen
• Bloggrole; annan sidebar?
• namnge sidan synligt; osynliggör i headern
• RSS:a

Glasklara prylar...

Mår förövrigt till och från besynnerligt illa och har tackat nej till vad som kunde blivit en potentiellt jättetrevlig räkmiddag. 
Men vad är väl ett fredagsmys....

/Jen

Mental payday!

När livets plikter kalla får bloggen sova. Ibland lite för länge tyvärr, men med 24 timmar på ett dygn måste man ju ibland prioritera.

Igår hade visserligen dygnet cirka 25 timmar - vakna och arbetsstinna varenda en. Min arbetsmyrabyrå JGruppen hade en hemsida att leverera klockan lunch idag, så vi stängde in oss i ett hårt arbetande och galet, men samtidigt kreativt och roligt arbetsläger här på Gärdet natten lång. 07.30 fick vi gå till sängs (och upp igen kl 11), men det var det värt. Håller mig nu vaken på nåt slags euforisk lycko/stolthetselexir efter kundens över förväntan positiva respons.

Som JT uttryckte det - det finns en plats i världen även för lilla JGruppen och det känns fantastiskt hjärtvärmande, sporrande och bra. 

Resten av veckan väntar jobb på copybyrån Curious Mind, research och artiklar åt Urban Lifestyle, skumplöjning av Projektledningspsykologi och förhoppningsvis några varv mat och vin med mysiga vänner.

Avslutar nu med en bild som alldeles utmärkt illustrerar jobbnattens efterdyningar:

/Jen

Vardagslunk

Back to life, back to reality...

Från Italiensk skräckfilmssiesta till Stockholmsk arbetsfrenesi.
Känns ändå bra på något sätt.

På. Något. Sätt. 
Kan bara inte exakt definiera det just nu.

/Jen

il final grande!

Bazaar is dead!

Njae....inte riktigt. Han återkommer, så mycket är säkert, men sista filminspelningen gick av stapeln idag. Den grandiosa slutscenen ägde rum inne i en "butcher shop"; en lokal, italiensk köttmästare hade varit vänlig nog att låna ut sin köttbutik (inklusive riktigt äckliga kött- och benrester av ett djur som under styckningsscenen var....hur ska jag uttrycka mig...rätt oidentifierbart...).  JT fick spela ömsom cool, ömsom rädd och äcklad, själv hade jag en strålkastarstund av ren och skär skrikande förskräckelse. Kändes mycket bra ;)

Annars rullar livet på här på de sydligare breddgraderna. Vinet fortsätter att fylla våra glas, solen skiner, espresson ångar och pastan mättar våra magar. Italienarna som omger oss är härligt halvgalna och - självklart - har Bazaar numer en given plats i våra svenska hjärtan.

Jag kan inte någonstans säga att jag längtar hem. Men varför skulle jag? Ännu har vi över 48 äventyrliga timmar att fylla....

/Jen

Bisarr film, dag 4

Bouna sera!

Snart vankas det lasagna a la casa och sen fest någonstans i någon by, så hinner inte skriva så mycket. Min kära JT har dock varit mer bloggproduktiv, så läs gärna om dagens filmäventyr hos honom.

Jag fick skjuta skallen av Bazaar, så mycket kan jag i allafall avslöja ;)

/mordiska kramar från Jen

Dag 3 i Italienska filmfabriken

Idag har det varit mañanastämning för hela slanten, men lite produktivitet har hunnits med. Hade en, faktiskt helt psykopat- och perversbefriad bedroom scene samt några amerikanska radiopratar-voice overs på förmiddagens inspelningsschema, men annars har dagen mest handlat om balkongrökning, birra och italienskt film-flum-snack =)

Och - en lunch hemma hos familjen italiano med stort I.
Il padre Italiano utgjord verkligen den absoluta stereoptypen för en italiensk familjefar med maffiosa drag. Vid (det fantastiska) lunchbordet satt han med sin enorma mage, som en maestro längst ut på flyern, och försåg bordsgästerna (mer eller mindre ofrivilligt) med hemmabryggt vin, salamikorvar, frukt och nötter, långt efter det att alla blivit proppmätta. Mangia Mangia!! När vi lämnade lägenheten som för dagen var inspelnings/softarplats, låg han på rygg med magen i vädret och snarkade ljudligt i soffan.
Äta och sova, ungefär som katten Gustav (som jag och JT i liknelseväg var överens om när vi gick)...

En skön halvkontrast till gårdagen då jag fick kuta gatan upp och ner i klackar och högsommarvärme och se "scared and stupid" ut, med armarna fladdrandes och den onde Bazaar jagandes efter mig i en risig gammal sönderklottrad skåpbil...

Nu sitter jag hursomhelst åter i den grandiosa kyrksalen med JT och den store filmregissören (faktiskt, han är en konstnär: tänk en ung Tarrantino möter...ja, en hel drös med andra mästare med både författar- och musikerdrag) - Filipo; smuttar på en campari till tonerna av skön musik och inväntar ännu en hemmalagad italiensk måltid.

Vågar nästan påstå att det här är "la vita".

/kramar Jen

Moviestar in Italia: dag 1

Ciao amigi! Här kommer en kort hälsning från den italienska mysstaden Rovato =)

Har det sjukt bra och sjukt roligt och....stundvis bara sjukt.
Bor med JT hemma hos en cool, halvgalen italiensk familj i en ganska gigantisk 1700-talskyrka som gjorts om till bostad (bilder kommer, var så säkra!). Har en egen gästvåning, får mumsiga middagar och obegränsat med vin vid dygnets alla tidpunkter...man kunde ha det sämre.

Men - allt det där är ju bara en detalj.
Vår huvudmission här är att vara stjärnor i en low (but veeery low) budget skräck-trashfilm (titeln "Bazaar - Scrotum Amputation" borde ju säga allt...), och idag har det varit inspelning mellan 8 och kväll.
Svårt att sammanfatta, men jag och JT har bland annat fått suttit bakbundna med munkavlar på ett smutsigt garagegolv, ha blodsminkade ansikten och  blågula handleder och bett för  våra liv att inte bli dödade av den pervers-psykotiska Bazaar...

Imorgon ska jag bli jagad av psykot (som i verkligheten är en jäkligt skön italiano) genom en grönskande park. Jag till fots, han i en jeep. Och JT ska beställa tonvis med kött över en blodig disk. Typ.

Som sagt. Sjukt men sjukt kul och ett fantastiskt skönt avbrott från hemmastressens förlovade land.
Nu ska jag fortsätta att insupa denna fantastiska kyrko/arkitektmiljö som under den närmsta veckan kommer vara mitt och JT:s anspråkslösa (...) "tak över huvudet", hänga aktriskläderna på tork och tuta sömn inför morgondagens skräckpass.

Arrividerci!/Jen