torsdag 29 november 2007

Förbryllat förpackat

Bonusbloggande på en torsdag - tjohoo!

Har haft en intressant dag med bland annat ett studiebesök på Polopoly för en djupdykning i företaget bakom ett av Sveriges främsta CM-system. Intresserar väl en handfull människor som råkat ramla in på den här bloggen, men i alla fall. 
Kom därifrån med ett par gröna trädgårdshandskar och en hel del att sammanställa ikv...inatt.

Nu till funderingar som rör sig i mitt kretslopp till huvud. 
Dagens tema: Förpackningsindustrin. Eller snarare - förpackningscopyindustrin.
Den upphör aldrig att förvåna och förbrylla mig.
Veckans exempel: Pasta och Popcorn (som varit essentiella inslag i veckans näringsintag).

  • Pastaförpackningar: Vad är det man (läs:jag) först och främst vill ha fram för info på en pastapåse? Att det är pasta, givetvis. Men hemma i köksvrån (det är en vrå, tro mig) är jag egentligen bara intresserad av en, möjligtvis två saker.

    1. Hur länge ska pennen koka?

    2. Hur många decilitrar (inte gram, värdelöst för den som inte äger en kroppsvåg, än mindre än köksvåg) ska jag beräkna per person för att inte enda up med pasta för hela grannskapet (vilket händer allt för ofta)?

    Oavsett pastamärke, och detta säger jag av lång och utstuderad erfarenhet, är koktiden en upplysning som man gömmer så in i h-vete att man undrar om det är en vetskap som tillverkaren egentligen skulle vilja plasta in i en egen förpackning och sälja dyrt som komplement vid sidan av. Hur svårt kan det vara? 11-13 minuter. Give it to me!

    Likaså en lagom beräknad portion för någon som förväntas äta lagom mycket mindre än grannskapet tillsammans. Berätta för mig, snälla!
  • Popcorn: Det är inte så mycket förbannelse över informationen som förbryllelse och nyfikenhet. Det är sällan man hittar saker med så tydliga anvisningar som de man hittar på micropopcornpåsar. OBS! DENNA SIDA UPP! och OBS! DENNA SIDA NED!
    Min kuriositet gör volter runt sig själv; vad händer om jag inte skulle lägga uppåtsidan uppåt och nedåtsidan ner? Nån som har provat? Exploderar påsen? Blir majskornen platta? Blir micron förstörd av the secret upside down popcorn bag force? Sugs smöret upp av microvågorna om man valt smörsmak? Förökar sig saltet och dödar popcornen?  
    Varje gång tänker jag att jag måste prova. Och varje gång kommer jag fram till att det vore ju jäkligt synd om något av ovanstående skulle inträffa och jag skulle stå där utan poppade majsmoln att skuffa munnen full med framför kvällens förberedda film. Men någon dag ska jag ta modet till mig. Köpa 3-pack för säkerhets skull och med spänning lägga in påsen FELVÄND. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det tillfället. Återkommer om och när det sker.

Så. Det var det jag ville ha sagt om det. Nu ska jag vara social med någon annan en min dator och njuta av vetskapen om att det imorgon är fredag med stort F.

*Kramar-till-Kadefors-i-tv-bakgrunden*

tisdag 27 november 2007

nonstop nonsense

22:22. Vilket underbart balanserat klockslag (och om en dryg kvart börjar Scrubs! Om den - ursäkta franskan- jävla fotbollsmatchen vill ta slut någon gång).

En caprese, karibisk kyckligsoppa, rostade solrosfrön och två glas vin senare har benmärgen värmts upp och övergått i ett alldeles perfekt tillstånd kallat normal kroppsvärme. Därmed inte sagt att jag på något sätt accepterat att graderna utomhus krupit under nollsträcket och  egentligen kräver en mycket varmare jacka än den (eller okej - dem) jag för tillfället äger. Fjällräven står högst på julklappslistan. I år igen . Tävlade i och för sig nyss om en resa till Thailand. Skulle funka som tänkbart alternativ...

Men. Så ser jag bannern brevid mig. "Barnen i Afrika behöver hjälp. ! ! !".
Det är bara att inse. Man har det alldeles, alldeles för bra.

Från det ena till det andra (för det är väl allt vad en blogg egentligen bygger på?).

Godnatt! (till dig som går och lägger dig).

Viva la noche! (för dig som är som jag och väntar på att ,bland andra nattdyrkande uppesittarugglor, få natten och dess kretivitet för sig själv).

*puss, puss, the popcorntime has finally arrived*

Metrofaran på tuben

Måndagen övergick sällsynt omärkbart i tisdag, vilket får förklara varför måndagsbloggandet blev ett ja....ni förstår.

Märkligaste uppenbarelsen igår: Ett meddelande på Mariatorgets digitaltavla a la SL: "För allas trevnad och säkerhet, ta med dig din tidning från tåget".

Eh...för allas SÄKERHET? Sen när blev Metro en fara för allmänheten? Uppdatera mig gärna på vad jag uppenbarligen måste ha missat.

För övrigt sitter jag i skrivande stund på Medieinstitutet och fryser benmärgen av mig till tonerna av Projektledningsföredrag.

Snart är klockan fyra och life goes on. Återkommer till kvällen!

*popcornsug och kramar*

måndag 19 november 2007

The Monday Blogger Princess

Okej. Jag erkänner. Jag har konverterat. Inte till en anti-bloggare, men till en ( i alla fall för tillfället) måndagsbloggare.

Det klingar rätt illa va? MÅNDAGSBLOGGARE. Men även dålig musik är musik i öronen.... (nej, det är inget "som man säger", men nu blev det hur som helst en gång sagt).

Inspiration fiskmås, energinivå betong.

Misstolka mig rätt nu - jag har haft en fantastisk helg av gratis(!) filmfestivalande inklusive face-2-face med regissörerna Josef Fares och Paul Schraeder, världens-sötaste-fyra-månaders-bebis-barnvaktande och betydligt-äldre-men-nästan-lika-söt-jaktlabradors-passande, Bandhagen-hemma-festande (i en cool lägenhet som dock ingav en väldigt freaky feeling av tveksam högstadiementalitet eftersom den var en av många lyor inhyst i en stor gammal skolbyggnad som blivit omvandlad till bostadsförening.....yippiekaiyeahmotherfucker!), powerpointande/vuxenlekstuga, långa Gärdespromenader och lagom portioner av för lite sömn.

Ändå. Måndagen har varit lite tung. Som måndagar kanske ska vara? Kan möjligtvis hänvisas till en fantastiskt värdelös lektion i HTML. Eller att jag har 120 sidor Projektledningsmetodik kvar att läsa till imorgon. Eller att det är lite för mycket månad kvar i slutet av pengarna (OCH att jag är i desperat behov av ett par nya jeans som helst inte är märkta H&M eller Cheap - döda dina fotvrister - Monkey). Eller att jag fått veta att min bostadsavgift ska höjas. Eller...va fasen. Ska sluta klaga. Har ju faktiskt också gjort ett par smärre underbara upptäckter idag. 

  1. Hatebook. Antiversionen av Facebook. Fascinerande hatfull och en frisk motfläkt till den sociala communitien som fler och fler redan tycks ha tröttnat på.
  2. Jag kanske, kanske ska få skriva betalda trendanalysrapporter om intervjun på onsdag går vägen.
  3. Jag kanske, kanske, kanske får en praktiplats på en grymt cool reklambyrå om "snacket över en kopp kaffe" om cirkus två veckor går vägen.
  4. Pringles nya Rice Infusion-chips. Grymt goda för att vara så risiga!
  5. Julklappar. Har en hel hög med idéer om vilka jag ska ge och vilka jag ska få. Eh, vilja få. En hel månad innan det smäller dessutom - inte likt mig. Amen till det!

Imorgon är det tisdag. Då ska jag dricka kaffe, åka blåa bussar, ha projektledning x 2 och slippa laga middag hos en cool småbarnsfamilj i Telefonplan. Bland annat.

Sussa sött och dröm stort!

/*trubbigare-udd-men-välvässade-kramar*

  

måndag 12 november 2007

Ännu en måndag

God"morgon" och hej igen efter en Inernetfri helg i ett soligt och stillsamt  Strömstad.

Sitter i skrivande stund under skolans mysiga lysrörshimmel och lyssnar (läs: använder min selektiva hörsel) till redogörelser om den äldre generationens förhållande till webben. Tio minuter till kaffe och cigg.Ska man kosta på sig en latte från sevvan tro?

Silverfisken skriver att världen är sjuk. Jag vill tillägga att den är grå och regnig och att Gud skapade veckan i den en dag för kort (han skulle lagt lite mer krut på produktionsprocessen och förlängt söndagsvilan med en dag eller två - kanske skulle världen varit vackrare idag då?! Förövrigt är jag fortfarande inte religiös, men gudagubben är bra att ta till när fantasin och det kreativa ordförrådet tryter).

Nu ska jag fokusera. Later!

*kram. kort och gott.*

onsdag 7 november 2007

Back to life!!

Jag har den sista (minst) veckan tagit en paus från bloggens virtuella berättarvärld och ägnat mig en gnutta mer åt verkligheten i stället. Det ber jag om ursäkt för, om det nu skulle finnas någon där ute i cybervärlden som faktiskt saknat mig (vilket jag tillåter mig själv betvivla, men i alla fall).

Helgens opium var en stor Halloweenfest som jag själv var med och anordnade. Timmar av föreningslokals-pimpning och sex timmars fanatisk föreningslokalsstädning dagen därpå...det var värt varenda omgivande minut! Det är något barnsligt magiskt över att klä ut sig. Precis som det, efter några refills,  lätt blir något magiskt över att dricka hemmagjord bål tillsammans med folk som man aldrig trodde man skulle se tillsammans drickandes bål.

Vardagsveckans opium har bestått i banala saker såsom Photoshoppande, annonsprojekt, företagarplaner, goda middagar, tomglaspantande, Zach-Braff-films-tittande, ny-bok-i-Visuell-kommunikations-eufori, en-något-smärre-euforisk-upplevelse-av-den-nya-boken-i-projektpsykologi(...), planerande inför helgens tripp till Västkusten, superkomprimerad introduktion till nya jobbet på mottagarservicejobbet a la CityMail, 60 (-såklart!)-gradig lakanstvätt på obokad tvättid, positiv smaköverraskning av Marabous nylanserade "NonStop-Mjölkchoklad" (två för 30 på Pressbyrån, As If You Care), gratisläsning av DN i riktig p-a-p-p-e-r-s-u-p-p-l-a-g-a och - som vanligt - en hel del mer eller mindre overklighetsförankrade men storsinta drömmar, visioner och patetiska lyckoskutt i hjärtat över sådant som de flesta andra utöver mig själv egentligen inte har så mycket att göra med, och som jag därför väljer att inte specifiera här.

Puh. Varsågod att andas ut. Och,  förundras över min oförmåga till korta men konscisa meningar.

Intet kan jag lova, men mycket kan jag sträva efter, så förhoppnigsvis ska min blogg nu åter kickas till väluppdaterat liv igen.

Förövrigt är Någon i Spanien och surfar runt i värmen och Någon Annan i Thailand i veckorna två och här hemma har det blivit vinterkallt med en härlig touch av mörkare mornar, murrigare kvällare, underkylda novemberregn och ilsknare väckareklockesignaler på betydligt tidigare tidpunkter än vad min kropp är gjord för att klara av. Härligt att man slipper vara Någon eller Någon Annan!!

Imorgon är det med stor sannolikhet (och risk) jag som tar emot ditt samtal om du innan klockan 15.30 upptäcker något felaktigt med din  utdelade/outdelade post, som du inte tror är Postens-med-stort-P´s fel och som du har orken till att ringa och klaga på. Skulle det inträffa - be nice. Det är min fösta riktiga dag.

Nu ska jag tugga lite xylitol för tänderna och låta hjärnan äta lite projektledarpsykologi tror jag.

/*duntofflade fossingkramar och en tumme upp för tända stearinljus i mass*