Rapport från Gaygalan

HELVETES JÄVLA SKIT.

Just suttit och filat på ett smått fantastiskt inlägg i typ en halvtimme och så gör jag det fatala misstaget att 1. inte spara som utkast eller åtminstonde höfta till med en ctrl+c och 2. lyckas sjabbla mig bort från sidan jag sitter och skriver på och helt vilset inte hitta tillbaka.

Nu återstår det tunga övervägandet. Orka skriva om?

Mupp. Sabla mupp! Neej...har en arbetsintervju klockan 9 imorgon att någolunda förbereda mig för och en liten trevlig "skapa en banner-uppgift" i skolan som jag tänkt börja skissa på, så...nej. Ni får hålla tillgodo med den extrema kortversionen.

Idag (som helt plötsligt när jag kollar på klockan blivit igår) kallas i USA för inte bara supertisdag utan uppenbarligen superdupertisdag, och allt jag har att kommentera kring det är att jänkarna troligtvis vet föga lite om vilken ultraextrem superdupermåndag somliga av oss hade här i Sverige igår.

Gaygala på Cirkus. Fantastiskt, galigt, mixat, kändistätt, stämningsfullt och färgglatt. Jag och Miss Sophie halvt uppklädda till tänderna i chockrosa nylonstrumpisar och ett antal gram glitter kring ögonen. Lilla Molntuss uppsluppen i vin och vodka till hjässan och förbi. Mona Sahlin bänkad bredvid Rickard Wollf. Stundvis obscena scener (väntar med spänning på om den totalstrippade strippan kommer censureras i torsdagens tvsändning...) och geniala scener och...KENT! Och en hel del annat som försvann ut i cyberrymden med mitt förra inlägg...

Efterfesten var en yra av champagne och schlager som vad jag vet avslutades någon gång i ottan och förbi. Jag och miss S var duktiga nog att lämna i halvlek med tanke på att vi skulle stå upprätta och hålla en projektredovisning morgonen därpå. Med tanke på kvällens skörd av goodiebags från Makeup Store som vi på eget bevåg lyckades fylla långt mer än vad som var tänkt (har numera en kajal- och glitterranson som borde räcka i ett decennium eller så) måste nog kvällen sammanfattas med att Vi kom, Vi såg, Vi segrade!

Och sen segrade vi igen. 
Om galan var underbar så var det om möjligt ännu mer underbart att någon gång kring 3, när alla bussar slutat gå och inga nya hunnit börja rulla och kontot lämnade få ören över till taxi och stilettklackarna omöjliggjorde en vandring hem, ha en chaufför JT brummandes fram med hämtning.

Tacksamheten borde vara i en evighet...

Just det ja. Extrem kortversion var det. Just det nja.

*kram från en med huvudet smått i det blå*