Idag har varit en sån där dag när själen förpassats ut i någon slags yttre världsrymd där gråzoner, frusenhet och ensamhet dominerar.
Vad har jag jort? Avlagt ett hederligt åtta-till-fem-pass på City Mails huvudkontor. "Manuell matchning" kallas hederuppdraget som i stora drag går ut på att sitta i tysthet (och i utkylda lokaler, som kanske vore varmare om det inte vore för att nio tiodelar av personalen där fortfarande är julledigt frånvarande...) framför en dator och i ett evigt monotont klickande och synkande av dataregister med otaliga namn och adresser och namn och adresser och namn och adresser (...) vänta på att ännu en timme ska gå. Intet ont om City Mail, som arbetsplats är den nog egentligen att betrakta som gemytlig.
MEN, som sagt, somliga dagar....Imorgon ska jag i alla fall ta vettet till mig att 1. klä på mig stora lager ulliga kläder och 2. ta med mig lunch så jag slipper göra en repris av dagens luncheskapad vilken innebar att, ensam, vandra massor av kilometrar genom ett snålblåst industriområde för att tillslut hitta en liten småskabbig pizzeria varifrån jag fick med mig en riktigt äcklig kycklingsallad med glömd dressing och en colaflaska som jag inte kunde öppna :/
Nåja. Man kan ju med största sannolikhet ha det grymt mycket värre.
Om några timmar åker t ex min älskling mr JT till Kenya i två veckor. Det är mycket värre (hur patetiskt kärlekskrankt det än låter). Tänk att sakna någon innan han eller hon redan åkt. Har inte människan lustiga förmågor så säg...
Glädjande mitt i allt är att världens snart härligaste reklambyrå (med världens härligaste människor, trust me) och som också jag utgör en liten del av, har fått sin första annons i tryck. Lite stolt bultar hjärtat ;) Ironiskt nog finns den med i en mc-knuttetidning (och snart i två till). Slutsats?
- Livet blir sällan som man tänkt sig, men det som inte blir det man tänkt sig blir oftast riktigt, riktigt bra.
*behöver kramarna själv ikväll, ni får ragga upp era egna så länge. Men håll till godo ;)*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar