Nytt År och hoppfullhetens mecka intar våra vardagsrum.
En hel skara människor ska bli nya människor. Vanor ska ändras, löften ska infrias. Pretentiösheten vet inga gränser.
Och här sitter jag på Gärdet, fortfarande oduschad med ett slaskväder utanför fönstret som jag inte har en endaste plan på att ta mig ut i idag. Jag har ätit en dålig frukost och ingen lunch. Jag har rökt. Jag har slängt en glasflaska i min osopsorteringssopa. Jag har pratat i mobben utan handsfree och haft alldeles för många lampor tända.
Ändå känner jag mig nöjd med tillvaron och fantastiskt hoppfull inför Det Nya 2008. Jag kommer inte bli någon ny människa. Om jag ändrar en vana eller två är det väldigt bra, men det blir i så fall snarare en bonus än ett fullföljt avtal. Må vara att det tickar tankebomber om att sluta röka, börja träna, hålla bättre kontakt med somliga vänner och annat löfteslikt i de bakre regionerna av mitt huvud - men explosionerna kan mycket väl hålla sig till tåls, och som alla oexploderade bomber, är det ingenting mitt samvete komer dö av.
***
Nu ringde precis min morbror. Extremt bakis. Extremt i behov av att någon hämtar hans bil som av någon outgrundlig anledning blivit kvar i Nacka och som han av någon outgrundlig (...) anledning inte själv är kapabel till att hämta idag. Och som dessvärre måste hämtas idag.
Så kom det sig att bloggflickan The Jennie ändå fick inleda det Nya Året som en barmhärtig samarit. Början gott, allt gott!
*tjugohundraåtta stycken kramar till alla Nya och Gamla människor*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar