Det går dåligt med min att-göra-lista.
Mätt i post-it's-mått är jag en dålig människa. De rosa lapparna blir fler och fler och få är punkterna som prickas av.
Det är inte likt mig.
Men som sjukling får man väl kalla det okej och leva med det glada faktum att brasklapparna har en härlig färg. Rätt betraktat kan jag nästan lura mig själv till att tro att det är ett lapptäcke härligt drömlika ting jag har kvar att ta itu med.
Desillussion - människans bästa vän.
*kramar från en vandrare på bättringsvägen*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar