Jag har den sista (minst) veckan tagit en paus från bloggens virtuella berättarvärld och ägnat mig en gnutta mer åt verkligheten i stället. Det ber jag om ursäkt för, om det nu skulle finnas någon där ute i cybervärlden som faktiskt saknat mig (vilket jag tillåter mig själv betvivla, men i alla fall).
Helgens opium var en stor Halloweenfest som jag själv var med och anordnade. Timmar av föreningslokals-pimpning och sex timmars fanatisk föreningslokalsstädning dagen därpå...det var värt varenda omgivande minut! Det är något barnsligt magiskt över att klä ut sig. Precis som det, efter några refills, lätt blir något magiskt över att dricka hemmagjord bål tillsammans med folk som man aldrig trodde man skulle se tillsammans drickandes bål.
Vardagsveckans opium har bestått i banala saker såsom Photoshoppande, annonsprojekt, företagarplaner, goda middagar, tomglaspantande, Zach-Braff-films-tittande, ny-bok-i-Visuell-kommunikations-eufori, en-något-smärre-euforisk-upplevelse-av-den-nya-boken-i-projektpsykologi(...), planerande inför helgens tripp till Västkusten, superkomprimerad introduktion till nya jobbet på mottagarservicejobbet a la CityMail, 60 (-såklart!)-gradig lakanstvätt på obokad tvättid, positiv smaköverraskning av Marabous nylanserade "NonStop-Mjölkchoklad" (två för 30 på Pressbyrån, As If You Care), gratisläsning av DN i riktig p-a-p-p-e-r-s-u-p-p-l-a-g-a och - som vanligt - en hel del mer eller mindre overklighetsförankrade men storsinta drömmar, visioner och patetiska lyckoskutt i hjärtat över sådant som de flesta andra utöver mig själv egentligen inte har så mycket att göra med, och som jag därför väljer att inte specifiera här.
Puh. Varsågod att andas ut. Och, förundras över min oförmåga till korta men konscisa meningar.
Intet kan jag lova, men mycket kan jag sträva efter, så förhoppnigsvis ska min blogg nu åter kickas till väluppdaterat liv igen.
Förövrigt är Någon i Spanien och surfar runt i värmen och Någon Annan i Thailand i veckorna två och här hemma har det blivit vinterkallt med en härlig touch av mörkare mornar, murrigare kvällare, underkylda novemberregn och ilsknare väckareklockesignaler på betydligt tidigare tidpunkter än vad min kropp är gjord för att klara av. Härligt att man slipper vara Någon eller Någon Annan!!
Imorgon är det med stor sannolikhet (och risk) jag som tar emot ditt samtal om du innan klockan 15.30 upptäcker något felaktigt med din utdelade/outdelade post, som du inte tror är Postens-med-stort-P´s fel och som du har orken till att ringa och klaga på. Skulle det inträffa - be nice. Det är min fösta riktiga dag.
Nu ska jag tugga lite xylitol för tänderna och låta hjärnan äta lite projektledarpsykologi tror jag.
/*duntofflade fossingkramar och en tumme upp för tända stearinljus i mass*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar